Vlwasum, vargarnas ås, vilket fantasieggande namn på en
medeltida gårdsbebyggelse. Det är på ett domslut från 15januari 1315 som
namnet återfinns för första gången. Signifikativt nog är också de enda
inventarier, som finns bevarade från gårdens åttahundraåriga existens ett
vargnät, spjut och flera vargfanor. Mäktiga och betydelsefulla men också
offer för ond, bråd död har många av det gamla säteriets ägare varit. Det
är därför ett stycke spännande gårdshistoria, som rullas upp vid dess
utforskande.
Ulfåsa ligger vid sjön Boren i Ekebyborna socken i
Östergötlands län på gränsen mellan Aska och Boberg härader. Flera åsar
sträcker sig i nord-sydlig riktning från Boren i norr. (Fig. 2) Mycket av den
nuvarande åkermarken utgjorde ursprungligen sjöns vikar, som genom
landhöjningen vid medeltidens slut blev ängs- och sankmarker och först i
våra dagar tack vare stora invallningar förvandlats till bördiga sädesfält.
Vilka de första ägarna till godset var är okänt men
traditionen förtäljer att det skall ha varit Birger Jarls föräldrar, Måns
Minnisköld och Ingrid Ulwa. Troligt är dock, att det varit medlemmar av den
s.k. folkungaätten, riktigare Bjälboätten, som varit Ulfåsas ägare.
HAMRA by
På platsen för den nuvarande huvudbyggnaden låg under
medeltiden Hamra by. Byn är skriftligt belagd för första gången 1359 och
bestod då av 2 mantal Hamra och ett mantal Kullebol, förmodligen ett hemman
som senare kallades Källegården. Sannolikt har där funnits bebyggelse långt
tidigare. En båtyxa funnen i trädgården vid den nuvarande mangården tyder
på detta. Platsen var väl lämpad både ur kommunikations- och
försvarssynpunkt, omgiven av vatten på tre, kanske fyra sidor och med riklig
tillgång på föda från sjön Boren.
Hamra by omnämnes på nytt i ett gåvobrev av den 26 mars
1374 då Elena Lydersdotter med samtycke av sonen Magnus Johansson skänkte 8
attungar jord i Hambra i Ekeby socken till det under byggnad varande klostret i
Wadstena. Socknen kallades senare för Ekebyborna, Ekeby vid Boren, för att
skilja den från Ekeby i Rinna. Gåvan mottogs av biskop Thomas i Wexsjö och
riddaren Birger Ulfsson av Ulfåsa å klostrets vägnar. Vid brevet är fäst
med en sigillremsa Elef Djäknes fastebrev av den 3 okt. samma år.
I Wadstena klosters äldsta jordeböcker skrivna ca 1447
redogörs för den avrad klostrets landbo i Hamra skulle erlägga i form av korn
och penningar. Avraden var dock nedsatt p.g.a. att klostrets fiskare vistades
hos denne under vintern och "orsakade omak". Skrivaren påpekar
också, att fisket är gott och att där finns "en godher traegardher".
Detta är intressant, ty ingen annanstans i klostrets jordeböcker förekommer
någon uppgift om en trädgård. Tyvärr finns ingen förteckning
över vad som växte i den men nutida bestånd av medeltida växter som luktviol
(Viola odorata), Mariatistel (Silibum Marianum) och den gode Henriks målla (Chenopodium
Conus Henricus) kan ha sitt ursprung i denna trädgård.
Vem var då givarinnan Elena Lydersdotter? Det utländskt
klingande förnamnet Lyder bars av den på 1200-talet från Holstein invandrade
släkten van Kyren och Katarina, dotter till Ulf Gudmarsson och den heliga
Birgitta, gifte sig 1343 med Eggard van Kyren, son till Lyder van Kyren,
riksråd och en tid guvernör i Finland. Det är därför sannolikt, att Elena
Lydersdotter var syster till Eggard och svägerska till Katarina Ulfsdotter.
1344 byter Birgitta Birgersdotter och hennes måg Eggard van Kyren med
Linköpings domkyrka halvannan åtting i Nyckelby, Västra Stenby socken mot ej
namngivet gods i Ekebyborna socken. Möjligen ingick en del av Hamra
by i detta byte och ärvdes av Elena Lydersdotter efter broderns död 1350.
Efter reformationen ändrades byns ägoförhållanden och
denna lades under Ulfåsa men kvarstod i jordeboken ända till 1825 som 2 mtl.
Hamra, 1 mtl. Källegården och 1 mtl. Ulfåsa.
