Birgittas udde
En vandring till Birgittas Udde i SPF Seniorerna
Baltzars regi
VLWASUM
Senast under 1300-talet hade 1 mtl. Hamra brutits ur
bygemenskapen och bildat en sätesgård Denna placerades på ett näs i sjön
Boren. Näset ligger vid norra änden av en ca 4 km lång, stenbemängd ås och
gården fick förmodligen då namnet Viwasum, vargarnas eller ulvarnas ås. Vem
byggherren var vet vi ej men det troligaste är, att det var en medlem av
Bjälboätten. Den nya sätesgården bestod av ett rektangulärt borgtorn, vars
källarmurar utgjordes av gråsten, granit och sandsten. Måtten var från norr
till söder ca 6.40 m och från öster till väster ca 8.85 m. Huruvida de övre
våningarna varit av sten eller trä går inte att säga då det inte finns
några rester av dessa förutom en del tegel.
Övrigt
material kan ha återanvänts vid ett senare bygge. Vid en utgrävning 1924
daterades borgen till 1200-talet, troligen dess senare hälft. En
teckning gjord av Nils Månsson Mandelgren vid ett besök på udden 15 juni 1880
visar ruinen fyrtiofyra år tidigare. (Fig 3) Väster om borgtornet låg
ytterligare två byggnader, den ena 12x7 m och den andra 18x7 m. På tre sidor
var bebyggelsen skyddad av Borens vatten och på den fjärde, den södra, av
två vallgravar.
Fig 3. Ruinen vid birgittas udde av Nils
Månsson Mandelgren.
Foto: Lunds Etnologiska Institution
Utanför dessa finns spår av ytterligare husgrunder, varav
en betydligt större än de övriga. Kanske låg där det hospits för sjuka och
fattiga, som det talas om i hävderna om den heliga Birgitta. Hon och hennes man
Ulf Gudmarsson är det första kända ägarparet till Vlwasum. Birgitta var
dotter till den kände Upplandslagmannen Birger Persson. Äktenskapet ingicks
1316 då Birgitta Birgersdotter endast var tretton år. Borgen på näset blev
deras hem i tjugo år ända till Ulfs död 1344 och där föddes och fostrades
deras åtta barn. Det sägs att mor Birgitta var sträng och fordrande i sin
tuktan. Ulf hade ett lättare sinnelag och gillade fester i goda vänners lag.
Många berättelser lever kvar sedan den tiden och fortfarande kallas de blanka
stråken på Borens vatten för Birgittastigar på vilka hon skall ha gått till
Kristbergs och Ekebybornas kyrkor. Varje vecka tvättade hon tolv fattigas
fötter och utspisade dem vid sitt eget bord, allt i Kristi efterföljd. Både
Ulf och Birgitta hörde till rikets förnämsta släkter och hade en hög
position i samhället, Ulf som lagman i Närke och Birgitta som hovmästarinna
hos konung Magnus Eriksson och hans drottning, Blanche av Namur. Birgittas
vänskap med kungaparet förbyttes så småningom till ett skarpt fördömande
av deras livsföring som hon gav uttryck för i sina uppenbarelser.
Borgen på näset, som senare ömsom kallats S:t Britas näs
och Djurgårdsnäset, övergavs efter Ulf Gudmarssons död 1344, sannolikt efter
en brand.
