|
Skolverkets nya generaldirektör Mats Ekholm hävdar att skolan inte befinner sig i värre kris än vad som var fallet under 60-talet. Tvärtom börjar vi nu nå målet, en skola som har kastat den gamla katederpedagogiken över ända och låter eleverna styra själva. Det är inte svårt att spåra inspiratören bakom dessa föreställningar, en av idéhistoriens mest destruktiva tänkare. De flesta är idag benägna att acceptera den smärtsamma sanningen att den svenska skolan befinner sig i kris. Ett antal larmrapporter om en miljö där lärarna håller på att förlora kontrollen i kombination med statistiken kring elevernas resultat bildar tillsammans en bild som är svår att slå ifrån sig. Men för en man är det inga problem. Det är Mats Ekholm, Skolverkets nya generaldirektör. Ekholm tillträdde den första oktober. Han är professor i pedagogik och har mellan 1975 och 1990 varit chef för skolledarutbildningen i Sverige. Skolväsendets högste ämbetsman är alltså samtidigt en av de huvudansvariga bakom den attityd till sitt uppdrag dagens rektorskår besitter. Vågar vi säga en huvudideolog? Rektorerna kritiseras i dag för brist på ledarskap. Det tilltagande kaoset har inte bara fått lärare, föräldrar och faktiskt en hel del elever att reagera utan även föranlett medier att ställa sig något mer kritiska till den moderna skolans arkitekter. En färsk generaldirektör Ekholm hade därför inkallats till onsdagens Studio Ett för att konfronteras med olika skildringar från den svenska skolans vardag. Från en skola rapporterades hur en lärare blivit så skrämd av en elev att eleven bara fick vistas i skolan en kort tid per dag och dessutom med en assistent i släptåg. Lärarförbundet hade krävt krafttag från skolans ledning, men mer än så hade inte åstadkommits. Från en annan skola beskrevs hur eleverna svor åt varandra och lärarna, pratade i mobiltelefon, osv. Och från en tredje att en allt aggressivare stämning med hot och sabotage hade lett till att lärarna fått nog, stängt skolan och kallat till krismöte. En elev beklagade sig över att det var svårt att lära sig saker när allt var så stökigt. - Det verkar besvärligt, var Ekholms kommentar. - Räcker ordet besvärligt? frågade en något häpen programvärd. - Ja, det tror jag. Men häpnadsväckande är svaret enbart under förutsättningen att Ekholm skulle kunna säga något annat. Att för mycket prestige inte var investerad i den filosofi som gett upphov till nuvarande disciplinproblem. Ekholms ideologiska inspirationskälla spåras utan större svårighet till Jean Jacques Rousseau, en av idéhistoriens mest destruktiva tänkare. Rousseau är mest känd för sin föreställning om allmänviljan, om majoritetsuppfattningens naturliga rätt. Men intressantare i de här sammanhanget är hans bild av människans inneboende godhet, för vars klargörande han skapade fiktionsfiguren Emile. Lille troskyldige Emile är ett idealtypiskt barn som Rousseau använde för att beskriva hur barnuppfostran borde gå till. Det viktiga, menade han, är att komma ihåg att barnets lärande skall vara helt frivilligt. Förmaningar, pådyvlingar och framför allt bestraffningar är bara kontraproduktiva. Det som är värt att upptäcka kommer Emile att upptäcka själv, bara full frihet tillåts. Den civilisation vi har ärvt är inte förutsättningen för utveckling, den är problemet, hävdar Roussean. Våra traditioner, våra hävdvunna institutioner, våra sociala bindningar, allt det är bara borgerliga fördomar, bojor, som hindrar oss från att förverkliga våra sanna, goda jag. Emile bör tillåtas att bara vara sig själv, skyddad från omgivningens krav och auktoriteter. Kan Emile ha en lärare? Nej, åtminstone inte en lärare som envisas med att vara en auktoritet. För dagens skolledare är en "motsträvig lärarkultur" problemet, har Ekholm typiskt nog yttrat. Att flera rekryteras ur lärarkåren är inte heller bra. Sådana lärare med en gammaldags syn på sin roll, skulle förmodligen inte trivas i den skola Ekholm vill skapa. Han ser gärna till John Dewey och dennes Rousseanska skola i USA från 1896. Där bestämde eleverna själva vad de skulle lära sig och hur det skulle gå till. Ekholm har stolt deklarerat att vi nu i Sverige, efter nära hundra år med "den gamla katederpedagogiken", börjar närma oss detta mål. Så sant som det är sagt. Åter till Studio Ett: Är det eleverna eller skolan som har förändrats? Ingendera, menar Ekholm. När han började jobba som vikarie i början på 60-talet, då var det lika illa. - Lika illa?, undrar en åter häpen programledare. - Ja, det var ju det. Det är alltså bara enskilda skolor som har det extra stökigt. OK, med denna trygga försäkran kan vi i stället fråga oss hur den ekholmska proggressiviteten är tänkt att fortskrida. En flicka som inte klarade av att fullfölja skolan tillfrågas om hur en lärare skall vara. Hon menar att lärare skall vara "kompisar" med eleverna. Ekholm håller "väldigt mycket" med. Och rektorerna? Jo, rektorerna har ett stort ansvar. De skall "stimulera lärarna att sätta eleverna i en situation där de är mer vuxna". Elever växer i takt med det ansvar de får. Vi måste visa förtroende. Eleverna skall styra. De problem vi ser i skolan i dag (i den mån de nu existerar) beror alltså inte på för lite disciplin, eller skall vi säga civilisation, utan på för mycket. Det är förstås känsligt detta med alla elever som blir underkända. men där har Skolverkets generaldirektör lämnat svar på tal: "Lösningen är att sluta underkänna elever och i stället tala om vad de kan". Det har inte framgått om lärarlösa lektioner är en del av helhetsvisionen, men det ter sig åtminstone inte som en med huvuddragen oförenlig tanke. Men vi närmar oss alltså målet. Vi har till slut lyckats undergräva den gamla katederpedagogikens ställning så pass att alla våra små Emile kan utvecklas på sina egna villkor, bli vuxna och ansvarstagande med en helt annan fart än vad som var möjligt under de gamla fördomarnas tid. De pedagogiska framstegen har bara accelererat. I.armrapporterna är nonsens. Undrar någon hur det egentligen står till, tänk er skolan i början av 6o-talet. Oroliga föräldrar kan slå sig till ro med detta budskap från den högst ansvarige för att kontrollera svenska skolors kvalitet. Eller så kan de välja att inte göra det, utan se till vad som är ett kallt och bistert faktum: i en tid av en skola i kris har regeringen tillsatt en pyroman att släcka elden.
|