(Östgöta Correspondenten 1999-11-01)

Skolverket har fått en ny generaldirektör vid namn Mats Ekholm. Jag letar i mitt dåliga minne och minns, med min frus hjälp, ett föräldramöte på Munken (Munkhagsskolan Linköping) någon gång på åttiotalet. Stämningen var laddad. Vi föräldrar var förbannade över Hem och skolas inställning till undervisningen på skolan. Ordförande var Mats Ekholm - eller förde åtminstone dess talan. Han kritiserade lärarna som visade en viss dövhet inför signaler som tutade, att skolans främsta roll var social fostran, träning i samarbete och demokrati. Munkens lärare och vi föräldrar ansåg att skolan först och främst skulle bibringa eleverna ämneskunskaper, ty utan dessa blir allt tal om social fostran och annat fint skitprat.

Eftersom lärarna hade föräldrarnas stöd fortsatte Munken att lära barnen läsa, skriva och räkna. Skolans vanrykte fortsatte att växa i det politiska etablissemanget och skulle läggas ner, men då lyckades ett föräldrakollektiv, häpnadsväckande nog, göra om den till friskola. Som sådan fungerar den i dag och är mycket populär att döma av elevansökningarna. Den har fortfarande läsa-skriva-räkna på programmet, det är så att säga skolans affärsidé.

Hur som helst har Mats Ekholm lämnat Linköping, illamående, förmodar jag, över de reaktionära idioterna till lärare och föräldrar på Munken. Med sin övertygelse om kunskapers skadliga inverkan på unga sinnen, blev han tungviktare inom skolledarutbildningen i landet. Att han nu är högsta hönset i den svenska skolvärlden är logiskt. Det är kanske bäst att skolan körs riktigt i botten. Då kommer en krasch som alla hör, och stor enighet kan skapas, om att vända politiken 180 grader.

I Malmö tycks vissa skolor redan ha kraschat. I Sydsvenska Dagbladet har en våldsam debatt förts i oktober, förorsakad av en artikel av Christina Claesson. Hon är författare och stod för en skrivarverkstad i en åtta i Stenkulaskolan under fjorton dagar. Hon blev chockad av interiören och skrev en rapport till de ansvariga i kommunen. Sydsvenskan publicerade den.

Större delen av lektionerna går åt till att försöka hålla klassen tyst, eller sittande, eller inom klassrummet, skrev hon. Eleverna kommer droppande en efter en, ingen ber om ursäkt. De tuggar tuggummi, dricker läsk, pratar i mobiltelefoner, studsar med basketbollar, springer runt och jagar varandra, hänger halvvägs ut genom fönstret, skriker högt åt varandra genom klassrummet, kallar varandra och lärare för hora och bög.

Någon undervisning var det inte tal om. Claesson föreslår att skolan omedelbart stängs.

27 lärare protesterade i en skrivelse. De känner sig kränkta. Dock medger de att det händer att de börjar lektionen med att gå omkring med en papperskorg som eleverna spottar ut sina tuggummin i. Biträdande rektorn kan inte se något märkligt i det. Än något mindre något förödmjukande för läraren.

Eleverna i sin tur hotade med generalstrejk för att bland annat få strängare och bättre utbildade lärare. De känner på sig att de håller på att dumpas på samhällets soptipp. Det är extra känsligt, eftersom de flesta är invandrarbarn med svagt stöd hemifrån och dåliga kunskaper i svenska.

Det här är måhända ett extremfall - var annars tolereras mobiltelefoner, baseballkepsar och vulgära tilltalsord inom klassrummets väggar? - men det är i alla fall fullkomligt obegripligt. En skola som medverkar till systematisk misshandel av barn och ungdom borde åtalas och naturligtvis omedelbart stängas. Varje alternativ för barnen är bättre, även total skolbefrielse.

Befrielse? Även jag fastnar i jargongen. Skolan är ju en förmån. Att befrias från den är ett straff som förr kallades relegering. Till skolan ska man gå med kunskapstörst och arbetsglädje. Gör man inte det är det något fel på den.

Det du, Mats Ekholm, där fick du något att tänka på. Men du tänkte kanske färdigt för tjugo år sedan?

clas.g.johnson@swipnet.se