Mycket tyder på att Sjökumla en gång har varit en centralort. På grund av de långa vägarna mellan Motala, Skänninge, Borensberg och Vadstena blev det som ett centrum för dessa orter. Sjökumla var på 1300-talet större än Motala, som då bara var en by. Sjökumla blev utsett som tingsort för Aska härad. Enligt ett pergamentbrev har det hållits ting 1370. Tingsstugan fick efter lång tid förfalla och man flyttade 1673 in tinget till Motala.  

I Sjökumla har man funnit fornlämningar som sträcker sig över hela byn, på flera ställen finns hela fält av gravminnen. Norr om Sjökumla ligger Högalund där man har hittat stensättningar i hagmarken uppe på åsens krön. Söder om Sjökumla i Herrgårdsskogen ligger Blankeberg. Här finns en härlig skog för lekar och backar för skidåkning på vintern. Det ingen visste var att de trampade på gravar från längesedan svunna tider. Det finns nämligen två gravfält och flera enstaka gravar. Några hundra meter sydväst om Blankeberg återfinns Grepstadskogen. Denna skog har ett rikt växt- och djurliv. Numera är det känt att det finns en stor mängd fornlämningar i området. Bland annat flera domarringar. På bilden nedan syns en av de största domarringarna som ligger precis intill landsvägen och som uppmärksammas av många förbifarande. 

I Västra Stenby har det pågått skolverksamhet under mer än ett århundrade tills det för några decennier sedan helt upphörde. Skolan låg precis intill kyrkan eftersom den vuxit fram under kyrkligt inflytande. Skolan var sexårig med två år i småskolan och fyra år i storskolan. De hade varannandagsläsande vilket innebar att man turades om och läste varannan dag. På bilden nedan kan man se skolbyggnaden och kyrkan som ligger bredvid.  

Källor

* Folkliv i Östgötabygd, Einar K.E. Karlsson

* En Ofärdig Historia, Margareta Larsson