KOMMENTAR/BILDT OCH IT

Internet löser inte skolans svåra problem

Det är obehagligt men har nu blivit oundvikligt; personliga hänsyn måste vika för allmänintresset. Vi måste börja tala öppet om Carl Bildts grava IT-missbruk. Moderatledaren befinner sig i det stadium av självbedrägeri där drogberoende inte bara förnekas utan öppet romantiseras. Så stark är hans ställning att han riskerar dra med sig hela sitt parti i ruset med potentiellt förödande konsekvenser för landet.

På SvD:s ledarsida (14/2) berättas hur Bildt, av referatet att döma starkt påverkad, inför Ingenjörsvetenskapsakademin visionerade om en "digital intelligens", framodlad i en skola präglad av datorer, nätverk, multimedia och elektronisk post.

Missbruk kan förstås som ett flyktbeteende från en outhärdlig verklighet. Det är lätt att sympatisera med Bildt som har att se fram emot en valförlust, eller, i bästa fall, långa samtal med Olof Johansson. Men det borde vara uppenbart att Bildts IT-romantik är nära besläktad med skolminister Ylva Johanssons egna överhettade visioner om en ny, radikalt annorlunda skolform. Bildts IT-skola är inget alternativ, bara en hitech-variant av flumpedagogiken. I ett läge där skolan som kunskapsförmedlare och arbetsmiljö befinner sig i fritt fall (hur många elever lämnar inte skolan med bristande betyg och själsliga förslitningsskador?) ger sig skolministern och den främste oppositionspolitikern hän åt likartade fantasier som urgröper vad som återstår av stabilitet. För den som söker ett verkligt politiskt alternativ är Bildts retorik ett gott argument för att tillbringa valdagen på sofflocket.

År e-post en förutsättning för en bra skola? Var felet med den gamla skolan att det inte fanns ett telefonjack vid varje bänk? Barn tvingas gå i skolan för att inhämta vissa färdigheter och kunskaper och dessutom viss elementär hyfs, om sådan dessförinnan saknas. Det kan göras med eller utan hjälp av datorer, förutsatt att det råder arbetsro, vilket i sin tur förutsätter disciplin. Saknas arbetsron hjälper inga datorer. De blir bara leksaker, ett bra sätt att få tiden att gå UTAN att lära något. Tillerkänner man därtill skolan personlighetsdanande mål som bildning, engagemang och ansvarstagande blir IT än mer problematisk, en distraktion vars osorterade överflöd varken ger överblick. djup eller uppmuntrar till eftertanke.

Arbetsro i skolan är ofta fullt förenlig med arbetsglädje, men det är naivt att tro att alla elever alltid (eller ens särskilt ofta) helt av eget och fritt val skall underordna sig arbetsrons krav. Det är, och måste vara, lärarens auktoritet som utgör den yttersta garanten för att en god skola ens skall vara en möjlighet. Att många lärare inte kan, ofta inte heller vill, vara klassrummets Leviatan (för att låna Hobbes namn på den oinskränkte suveränen) är tydligt. Den ordning som existerar i svenska skolor köps av läraren med olika eftergifter. Det är knappast något nytt och inte nödvändigtvis av ondo. Men när läraren, som nu ofta sker, i allt högre grad tvingas anpassa sig till de värden och normer som eleverna övertagit från populärkulturens oavlåtliga och kraftiga bakgrundsbrus blir eftergifterna allt fler och ordningen allt mindre.

Bildt och skolminister Johansson bidrar båda till att ytterligare undergräva lärarnas auktoritet genom att stämpla den traditionella lärarrollen som förlegad. De är inte ensamma. En lång rad organisationer med mer eller mindre vällovliga syften släpps inpå skolorna och får lektionstid till sitt förfogande. Propagandister specialiserade på att gå hem hos ungdomar gör sin 40-minutersshow och lämnar sedan tillbaka klassrummet till läraren som har den otacksamma uppgiften att i stället bedriva daglig undervisning.

Internet kan inte lösa detta eller något annat av skolans allvarligare problem. Får Bildts datorvurm genomslag kommer tvärtom elevernas förmåga att bruka Internets möjligheter på ett gott sätt troligen att bli än mindre. Det finns en "digital" intelligens i datoranvändning och den sitter just i fingrarna (digiti). Men att eleverna ska bli flyhänta vid tangentbordet kan inte vara skolans huvudmål. Internet är nihilistiskt och extremt individualistiskt; ett informationsutbyte där snart sagt alla traditionella hierarkier och former av social kontroll satts ur spel. Det är en anarkistisk önskedröm som blivit sann. Om de lyckosamma effekterna den anarkistiska teorin förutspår verkligen infinner sig återstår att se.

Per-Olof Bolander