Anders Holmgren. Han var bondpojke från
Västergötland, och hans studiebegåvning upptäcktes kanske av
hemförsamlingens präst. Efter skolgång i Mariestad och Skara
gymnasium blev han 1805 inskriven som student vid Uppsala
universitet. 1809 var han färdig med lägre prästexamen inför
domkapitlet i Skara, varpå han prästvigdes. Hösten 1813 avlade
han pastoralexamen inför samma domkapitel. Under tiden hade han på
olika ställen försörjt sig som informator bl.a. hos amiral Virgin
på Medevi herrgård. Genom dennes förmedling blev Holmgren
brunnspredikant i Medevi och som sådan blev han mycket uppskattad
av brunnsgästerna - inte minst för sina korta predikningar.
1814 blev Anders Holmgren pastorsadjunkt hos
prosten Anders Nordvall i Västra Ny, med vars dotter Gustava han
gifte sig på våren 1815. Holmgren blev som många av hans
ämbetsbröder på den tiden jordbrukarpräst. Och därtill var han
väl skickad. Bondearv hade han från gångna generationer. Han var
inte blott en studerad karl, utan han kunde också använda sina
händer som få andra. För en relativt billig penning arrenderade
han gårdarna Kalvsjö och Åsen av amiralen på Medevi.
Avkastningen från åker och ladugård behövdes också, ty familjen
blev stor, 12 barn föddes i äktenskapet.
Efter några år köpte Holmgren Åsen på
konkursauktion efter Virgin. Själva
gårdsbyggnaden på Åsen var en liten stuga omgiven av några
åkerlappar. Det mesta av de 180 tunnlanden var skog, och nu gällde
det att bryta mark. Han själv och drängen Daniel, kallad Dannjill,
började avverka timmer till ett nytt boningshus. En greve
Lewenhaupt, hos vilken pastorn varit informator, skänkte tegel och
fönsterglas till byggnaden, som uppfördes under åren 1815-1816.
Holmgren skrädde själv de flesta stockarna och
var den förste och siste på arbetsplatsen. På våren 1817 var
huset färdigt, och den unga familjen flyttade in i sitt nya hem.
Men för pastorn och Dannjill återstod ännu många
arbetsuppgifter, att röja, fälla skog och plöja nyodlingar. Än
idag har Åsen talrika minnen kvar av prästen, hans makas och
Dannjills flit och möda, och det är inte underligt att gården
blivit Holmgrenarnas samlingsplats och nästan helig mark.
Livet på Åsen var strävsamt, vida skilt från
tillvaron i våra dagars s.k. folkhem. Alla barnen skulle hållas
med kläder av hemspunnet garn och hemvävt tyg. Klockan 4 på
morgonen började prästfrun dagens arbete ofta vid spinnrocken, och
det blev inte mycken tid över till hennes käraste sysselsättning
läsning. Ekonomin räckte inte till att skicka sönerna till skolan
i Linköping förrän det var dags att börja studierna på
gymnasiet. De fick läsa för far som hade undervisningsvana eller
skaffa sig kunskaper på egen hand. Om helinackordering i skolstaden
kunde det inte vara tal. Rum hyrdes och pojkarna fick hushålla och
städa för sig själva. Trots de enkla levnadsförhållandena tog
pojkarna studenten med utomordentliga betyg. De fortsatte sina
studier och nådde en framskjuten ställning i samhället. Tre av
dem blev professorer med internationellt rykte.
Till brunnsgästerna i Medevi hörde under några
somrar kronprinsessan Josephine, gemål till sedermera Oscar I. Hon
lärde sig uppskatta brunnspredikanten. Det har sagts på grund av
hans korta predikningar. Genom hennes förord blev Anders
Holmgren hovpredikant, något som han uppskattade mycket. Hovpredikanten
kallades han alltid av sina församlingsbor. Som framgått av
föregående skilde s hovpredikanten genom sina kortfattade
predikningar från flertalet av sina ämbetbröder, som gärna lade
ut texten en timma eller mer. Inte så att Holmgren försummade att
ge sina församlingsbor ett välbehövligt kvantum uppbyggelse, men
han ägde den
ganska sällsynta förmågan att i koncentrerad form ge sina
predikning både form och innehåll.
Under åren 1837-1874 var Anders Holmgren
kyrkoherde i Vinnerstads-Motala församlingar. Så länge han
skötte sin tjänst, bodde hovpredikanten i Vinnerstad, men så ofta
han kunde besökte han sitt kära Åsen, och dit drog han sig
tillbaka, då han var tjänstledig. Frisk och stark var den gamle
kämpen ännu i sin levnads vinter, och man såg honom ofta företa
långa promenader i Åsens omgivningar. Sitt sista offentliga
framträdande gjorde Anders Holmgren i december månad 1873. I
samband med invigningen av järnvägen Mjölby-Motala-Hallsberg
hölls gudstjänst i Motala kyrka i
närvaro av konung Oscar II. Vid gudstjänsten medverkade
hovpredikanten som liturg och avtackades av kungen för den goda
viljan att medverka vid högtidligheten. Ansträngningen hade dock
tagit på hans krafter, och några månader senare gick Anders
Holmgren ur tiden, 90 år gammal.
Vinnerstads
kyrka