Motala Verkstad

Ångfärjan Motala Verkstad förtöjd vid bryggan intill Svarta gatan.  Ångaren Frey tillhörde Lemundabolaget.

Ett studium av motalabygdens historia under 1700-talet ger vid handen, att perio­den karaktäriseras av stillastående och tillbakagång. Det stora nordiska kriget under Karl X l l hade haft en ruinerande inverkan på landets näringar, och så var även fallet i vår bygd. Här i Motala liksom i landet för övrigt inträdde så småningom en viss men långsam förbättring, som dock bl.a. under Gustaf III:s krig stördes av nya tillbaka­gångsperioder. Enligt tillgängliga uppgifter utvecklades vattenbyggnadstekniken föga under 1700-talet, och eftersom småindustrierna vid Strömmen, eller Motala älv som floden långt fram i tiden kallades, var beroende av vattenkraften, blev avsättnings­möjligheterna för bygdens industrier små. Men med Göta Kanals och framför allt med Motala Verkstads tillkomst bröts stiltjen och en period av uppsving för Motala och motalabygden började.

Då Platen med sin järnvilja lyckats få riksdagen att bevilja medel till byggandet av Göta Kanal, insåg han snart nödvändigheten av att grunda en industrianläggning för reparationer och nyanskaffning för kanalbyggets behov. Det torde inte råda nå­got tvivel om, att patriotiska motiv var vägledande för Platen vid verkstadens anlägg­ning. Här skulle svenskt material användas, och arbete och utkomst beredas svenska arbetare. Efter kanalbyggets fullbordan skulle verkstaden bli en centralanläggning i första hand för landets maskinbehov men även för utbildning av tekniker till gagn för fosterlandet. Är 1822 sattes verksamheten i gång, säkerligen genom beslut av ingen annan än Platen själv och Motala Verkstad utvecklades inom kort till landets för­nämsta mekaniska verkstad. Här skall i huvudsak verkstadens betydelse för samhäl­let under de gångna 150 åren beröras.

Motala Verkstad började i blygsam skala. Vid starten utgjorde antalet arbetare 22 och tio år senare 229. Tjänstemännens antal år 1832 var 25, varav 12 skrivare. Redan under den s. k. "engelska tiden" ordnades en hel del sociala angelägenheter genom verkstadsbolaget. 1827 anställde verkstaden en egen läkare som avlönades genom verkstaden och som gav personalen med familjer fri sjukvård.

Som ett exempel på de primitiva förhållandena kan nämnas, att den förste verk­stadsläkaren själv tillredde de medikamenter han ordinerade och som han kostnads­fritt tilldelade sina patienter. Först 1833 erhöll Motala apotek, beläget i Motala köping. Säkerligen tillkom apoteket mest på grund av den växande personalen vid Motala Verkstad, ty köpingen som tillkommit 1823, hade ett mycket litet invånarantal vid denna tid.

Bland sjukdomar, som omnämnes i läkarrapporterna finner man "frossa" och år 1834 härjade den hemska gästen koleran, som skördade ganska många offer vid verkstaden. Dessa begrovs i stillhet i som det hette "Hårstorpsängen" eller ”kolera­kyrkogården" vid Liverpoolsgatan.

1832 anlades Verkstadens sjukstuga.

Redan tidigt bildades en änke- och pupillkassa och sedermera tillkom andra sjuk­och begravningskassor, vilka åtminstone tidvis understöddes av bolaget.

Under ett par årtionden drog bolaget även försorg om sina fattiga på grund av som det heter "de olyckliga förhållanden, som eget rum inom Motala församling i fråga om de fattiges försörjande."

Detta förhållande bestod ända till 1892, då kyrko-, skol- och fattigvårdsangelägenheterna övertogs av Motala landsförsamling. Vid slutad tjänst vid bolaget på grund av ålder eller sjukdom erhöll arbetarna en mindre pension, som dock drogs in vid vederbörandes död. Änkorna erhöll ingen pension, även om barnskaran var stor. En del av dem kunde dock få bostad i det s.k. Änkehuset.

År 1865 bildades vid Verkstaden en Arbetareförening, som under en följd av år kom att spela en betydande roll i bygdens kulturella liv. Initiativtagarna var förmånnen August Palmgren och Gustaf Lundgren. Sammanslutningen var opolitisk, vilket framgår av stadgarna för densamma.

"Föreningens syftemål är: åstadkommande av enighet, hjälpsamhet, upplysning och vetande samt lust för plikters uppfyllande." För föreningens räkning uppfördes med bistånd från bolaget det s.k. Föreningshuset, som bl.a. inrymde två samlingssa­lar och biblioteksrum. Den större av salarna var länge den förnämsta i samhället. Här anordnades teater både av amatörer och resande sällskap. Föreningen var till en början mycket livaktig. Både arbetare, elever och tjänstemän tillhörde densamma. Här övade sångkörer och Arbetarföreningens musikkår, som gick i spetsen för marschen till Rävarbacken och Gröna plan vid Boren varje pingstdag, som var föreningens högtidsdag. År 1880 övertog bolaget Föreningshuset, varvid en del lokaliteter ändrades till skolsalar.

Dragfärjan vid Motala Verkstad från slutet av 1800­talet.