Bergsäters gård

Bergsäters gård, som nu ägs av Motala kommun har gamla anor. Gården ägdes under medeltiden av Vadstena kloster och i en av klostrets jordaböcker omnärnnes Berghsaeter som en av klostrets egendomar, vilken var skyldig erlägga till klostret 2 pund smör, d.v.s. omkring 17 kg i årligt arrende. 1600-talet var de stora jorddrottarnas tid, och 1622 förvärvades Bergsäter av adelsmannen Mårten Hemmingsson-Lindeberg. Vid hans död 1652 ärvdes gården av hans söner, Gustaf och Hieronymus Lindeberg.

Hieronymus Lindeberg var överste och fick ett tragiskt slut. Han uppgav Landskronas fästning till danskarna under Karl XI:s danska krig, och på grund av oskickligt uppträdande blev översten arkebuserad. Överste Lindeberg hade påbörjat den del av gamla Motala kyrka, som efter släktens stamgård Lindenäs kallades Lindenäskyrkan, där familjemedlemmarna skulle få sitt sista vilorum.

Karl XI:s reduktion gick hårt ut över adelns gårdar, och även Bergsäter skulle indras till kronan, men Lindebergs änka hade en bytesgård, varför hon fick behålla Bergsäter 

Bergsäters gård

I början av 1700-talet förvärvades gården av överste Claes Gustaf von Delwig, sorn genom giftermål med Catharina Kugelhielm på Karlshult förenade de båda gårdarna under en ägare. Det var Claes Gustaf von Delwig och Catharina Kugelhielm, som till Motala kyrka donerade den vackra altaruppsatsen, som efter en lång förnedring på kyrkans södra långvägg nu återfått sin rätta plats. Altaruppsatsens bas prydes av de båda släkternas vapen och initialer. Efter Delwigs död 1736 gifte hans änka om sig med Nathanael Gyllenram, vars son Carl Fredric Gyllenram blev ägare till Bergsäter.

Sedermera hade Bergsäter olika ägare, bl.a. en Fleetwood och en löjtnant Johansson. År 1869 gick Bergsäter på auktion och inköptes då av orgelnisten och handelsmannen i Godegård Carl Gustaf Sundblad, som efterföljdes av sin son Emil Sundblad. Gården förblev i den Sundbladska, släktens ägo till 1931, då den inköptes av godsägare Seth Oden, tidigare bosatt i Appuna.

Det Sundbladska förvärvet av Bersäter hade sina lustiga poänger. Vid auktioner då för tiden förekom någonting som kallades "nick". Man började med ett toppbud, för Bergsäters vidkommande 80.000 riksdaler och efter hand då ingen nick förekom sänkte utroparen budet. Vid summan 41.500 riksdaler nickade handelsman Sundblad bifall och budet klubbades. Det visade sig dock, att ägaren av Säters gård. Berndes också nickat ungefär samtidigt som Sundblad och menade sig ha kommit före denne. Det hela avgjordes genom process, varvid vittnen styrkte att Sundblad nickat först.

Under den Sundbladska epoken hade Bergsäter sin största omfattning. Dit hörde Ringdalen och under en period de omfattande områden, som sedermera inköptes av Motala Verkstad för Björkelundsverkstäderna. I öster sträckte sig ägorna ända ned till Boren.

Under gården hörde vid sekelskiftet flera torp med de kända namnen Herrfallet, Sandkullen, Styvinge. Bergsäter hade eget bränneri, beläget vid kvarnbäcken. Ännu för omkring 75 år sedan fanns bränneribyggnaden kvar och beboddes av siste brännaren av alla kallad Långrocken. Namnet för övrigt okänt. Långrocken var en bister herre, som minst av allt älskade dåtidens okynniga pojkar. Till gården hörde likaså en kvarn, belägen i kvarnbäcken invid Englandshagen. Troligen kom den ur bruk redan under den äldre Sundblads levnad.

Sonen Emil Sundblad, var en man med praktisk begåvning. Han rev den gamla mangårdsbyggnaden och uppförde den nuvarande. Någon har menat, att gamla bolagshuset vid Motala Verkstad skulle vara förebild till nuvarande huvudbyggnaden vid Bergsäter. Det är möjligt att Bolagshusets extriör inspirerat Emil Sundblad, men han har själv planlagt och ritat sitt nya torps de logi.