Isak i Råssnäs

Då domänverket i början av 1860-talet försålde kronogården Bispmotala, delades egendomen upp i flera gårdar, bl.a. Stora och Lilla Råssnäs. Herrgården, som Stora Råssnäs kallades, omfattade 5/8 mantal. och ägdes i början av detta sekel av jordbrukaren och auktionisten Isak Johansson, känd under namnet Isak i Råssnäs. Redaktör Georg Scheutz, Motala Postens redaktör, känd för sin eleganta men vassa penna, har i sina "profiler" sagt, att Isak var slagfärdig, hade ett gott huvud och var inte lätt att klyva näbb med. En del figurer i "Profilerna" betecknar Scheutz som "tavarliga", d.v.s. något om sig och det omdömet passar bra in på Isak. Han var i hög grad "tavarliger", varom följande vittnar.

En god vän till mig ämnade köpa en tomt till en sommarstuga vid Råssnäs och var efter mycket ackorderande överens med Isak om priset. Då min vän föreslog att man borde upprätta köpekontrakt sa Isak.

- Det behövs inte, doktorn. Doktorn får köpa tomta. Se mina ord är kungsord, si. Det var de också på Isaks vis. Ett par dir senare sålde han tomten för en hundralapp mer till en annan spekulant. 1936 inköptes gården av Motala stad, men om Isaks tid vittnar de nu praktfulla lärkträden invid Råssnäsbadet, som planterades av honom.

Sina största triumfer i samvaron med sina medmänniskor firade Isak som auktio­nist. t centrum för allas intresse blommade hans vältalighet ut för fullt. Hans svada var outsinlig och hans språk laddat med uttryck och vändningar, som knappast hörde hemma i söndagsskolan. Hans snabba uppfattning och lätthet att utforma repliker gjorde Isaks auktioner- till ett slags folknöjen. Kommersen gick för fullt och i glad stämning och det var ju huvudsaken. Många episoder från Isaks dagar levde längre kvar i folkmun.

Vid försäljningen av en del bohag utropades bl.a. en nödvändighetsartikel, på den tiden ofta placerad under sängen eller- i en kommod. Isak höll upp kärilet till beskådande, och så började utbudet.

Här är e pötta. De är e fin pötta, ho är- emaljerader. Får jag 50 öre för pötta? Inget hud.

Ho har vart i bättre hus den här potta. Får jag 30 öre, 25 öre, 15 öre, 10 öre för pötta? Fortfarande inga spekulanter.

- Nog får jag väl 5 öre för pötta? drog Isak till med. - Det är bjudet, hördes en gumröst.

- Då går pötta bort, avslutade Isak, och gumman blev ägare till pjäsen. När hon granskat den närmare, fann hon, att den var behäftad med vissa skavander och skrek: - Isak, pötta är ju trasiger, de är höl i bötten!

- De gör inget, svarade Isak. Hölet får ho på köpet.

Sådan var Isak i Råssnäs. Det blev heller aldrig något osålt på hans auktioner.

I sin krafts dagar var Isak Johansson en känd hästkarl, som med sin häst Kläm vann många uppmärksammade segrar vid olika travtävlingar.

Han e nordsvensker, sa Isak. Från en sådan tävlan på Vadstenavikens is berättas följande: Farten var god, och striden om tätplaceringen hårdnade. På slutsträckan sladdade Kläm något men på sista tampen tog Isak till sitt oslagbara, ljudliga kommandoord ptrrrr! Konkurrenterna slog av på farten, men Kläm, som kände till husbondens små egenheter, gick i mål som segrare. För sanningsenligheten av förestående borgar inte skribenten, men det vore inte olikt Isak, om historien vore sann. Efter Isaks bortgång såldes Kläm till fru Tyra Linden på Vinnerstads gård, som jämte maken Viktor ända in på 1940 ofta kom åkande in till staden med Kläm som dragare av droskan.

En människa av Isaks i Råssnäs typ passar inte in vårt samhälle med dess stress och brist på original. Han hade ett huvud för sig men var utrustad med en god och befriande humor, som kom hans minne att leva långt efter det han gått över gränsen till skuggornas värld.