(Insändare i Motala Tidning då namnstriden var som hetast)
Vill inte ha någon täljare

Trots att jag är matemati­klärare vill jag bara nämnare att jag inte vill ha någon täljare. Under mina 34 år som lärare på Platen­skolan har jag utvecklat en samhörighet med skolan och med åtskilliga spaltdecimetrar i pressen har jag kämpat för skolan. Söker man på "Platenskolan" på Internet märker man att många elever hedrat skolan med att vinna fysiktävlingar och programmeringsolympiader. För två år sedan trodde jag att vi vunnit kampen och att skolan skulle leva vidare. Men inte. Plötsligt försvann skolan som i ett svart hål och upp hoppade en snidare.

Namnet på en skola är viktigt och borde inte exklusivt vara ett intresse för några skolledare. Har kommuninnevånarna satsat 120 miljoner på skolan borde man inte ha varit så rask att ändra namnet. I stället borde man ha eftersträvat en bredare förankring.

På stan träffar man ständigt bekanta som uttrycker sin förvåning över namnförändringen.

Om nu skolledare och bildningschef trodde att namnsammanslagningen skulle vara den fullträff som skulle underlätta integrationen av skolorna så tror jag de har misstagit sig. Man kan nog istället påstå att de "skjutit sig i foten".

En inlämnad protestlista mot namnändringen med praktiskt taget 100 procentig uppslutning från personalen på Platenskolan och upprepade propåer från eleverna om att beslutet skall brytas upp visar att sammanslagningen skapat en olust som annars inte skulle ha behövt infinna sig.

Tänker man på skolornas olika storlek och beaktar den omständigheten att Vätternskolans kärna försvann då Motala kommun övertog resterna av vårdgymnasiet från Landstinget skulle man kunnat tänka sig att Vätternskolans personal varit så generös att Platenskolan även efter sammanslagningen fått behålla sitt namn och därmed sina traditioner.

Ryktet säger att många av våra kollegor på Vätternskolan skulle ha kunnat acceptera just detta.

Vi gamla uvar på Platenskolan förstår nog vem som ligger bakom den hemlighetsfulla process som ledde till valet av Sophia. Kommunens bildningschef har vid ett tillfälle uttryckt en önskan om att sätta en bomb under hela Platenskolan. Förvisso var väl detta bildligt uttryckt men yttrandet skvallrar om hans känslor för skolan. Vi förstod inte då vad det var för fel på oss och vi förstår inte heller nu varför han är ute efter oss, men han har ju nu lyckats i sitt uppsåt utan att använda sprängmedel.

När eleverna kom tillbaka till skolan efter att ha uppvaktat kommunalrådet Johan Andersson i denna fråga och fått beskedet att det inte går att riva upp ett redan fattat beslut blev man beklämd. Det är klart att det går att riva upp ett beslut - i synnerhet om beslutet har fattats i lönndom!

Jag kan nämna många frågor där politikerna ändrat sig, men nöjer mig med den dyraste. Köp- och säljorganisationen i kom­munen infördes trots protester (bland annat från mig).

Detta system är nu efter något decennium skrotat. Jag hoppas att inte Platenskolan skall behöva vänta lika länge med att få tillbaka sitt namn.

Robert Ekinge