Åren 1914-15 byggdes "lilla Banan" genom Holm. Ett
av mina tidigaste minnen är, då man som liten knatte
stod och beundrade den på räls gående ångdrivna
grävmaskinen, som svängde fram och tillbaka med sin
skopa och fyllde de små tippvagnarna.
Trafiken började 1915 först med ånglok, s.k.
"Kaffebrännare”, men ganska snart blev banan
elektrifierad och trafiken tystare. För att kunna
skiljas från de många andra samhällen som också
heter Holm, fick stationen här heta Holmsbruk. Om
det var järnvägsstationen som bidrog till att det
byggdes industrier i dess närhet eller om det var
tillgången på tomtmark kan man inte veta. Sannolikt
medverkade båda sakerna.
En tidig fabrik här var Motala Kilhaksfabrik, som
fabrikör Mats Berglund byggde 1914 eller 15 på Holms
Mellangärd strax ovanom banan. De hästskobroddar som
tillverkades kallades H-hakar. I många vedbodar nere
i Holm stod gubbar och filade sådana på sin fritid.
Det sades att broddarna exporterades till Tyskland
för att bli fyllning i granatkartescher, men det var
nog bara fantasier. Fabriksbyggnaden såldes i slutet
av 20-talet till Holms industri AB, och Berglund
flyttade sin rörelse till andra lokaler vid
Verkstadsvägen.
Holms industri. AB bildades 1927. Chef blev Edvin
Sandström, som varit arbetsledare på tråddrageriet.
Sandström blev så småningom disp. och huvudägare
till företaget, som utvecklades och byggdes till i
flera omgångar. Företagets första produkt var
hästskor som sedan avlöstes av flera sorters annat
hejarsmide, men andra tillverkningar av olika slag
kom till och blev dominerande.
En fabrik var byggd på en hörntomt vid den gata som
från landsvägen ledde ned till "Hönsavillan” (gatan
fick sedan, först namnet Vocogränd och därefter även
heta Skåpgränd ) Jag tror fabriken kallades "Unistra”,
men är ej säker på namnet och vet inte vad som
tillverkades. .
På samma ställe hade Axel Fernstent en tillverkning
av hopfällbara trädgårdsmöbler med stomme av
plattjärn (ofta förekommande vid uteserveringar
o.d.). Fernstedt byggde sedan, omkring 1917, en ny
verkstad bakom gamla epidemisjukhuset och mitt emot
Villa Borg. Den verkstaden fick under sme´n Henry
Jonssons tid öknamnet "Skankiaverken". Byggnaderna
övertogs i slutet av 40-talet av Harry Hansson (en
son till Fernstedt) och kallades då Hanssons
Verkstäder. Huvudsakliga sysselsättningen var nu
renovering av vapen.
Verkstadsbyggnaderna på ovan nämnda hörntomt
övertogs under senare delen av 20-talet av disp.
Helmer Lindkvist, som flyttade dit Borensbergs
Mekaniska Verkstad, vilken han behållit under hela
sin tid som chef för AB Motala järnmanufaktur. En
gynnsam utveckling av stålrörsmöbel- och
plåtskåpstillverkningen gjorde att lokalerna blev
för små, en ny verkstad byggdes i Albertstrand och
namnet ändrades till Verkstads AB Lindqvist. I de
lämnade lokalerna drev i början av 40-talet ett
konsortium tillverkning av laddramar. Sista brukare
av Lokalerna var Montage Svets AB.
I mitten av 10-talet köper Kraftbolagets chef ing.
J.A. Sundling ett markområde norr om Holmsbruks
järnvägsstation, säljare var Hjalmar Karlsson, ägare
till. Holms Östergård varifrån avstyckningen
gjordes. Ett bolag som fått namnet Aktiebolaget
Holmsbruk har sedan köpt in området och byggde här
en fabrik. Det var tänkt att där skulle bli en
ammunitionsfabrik, men den kom nog aldrig igång, ty
redan samma år - 1917 - som fabriken var färdig,
köper Baltiska Kullager AB i Stockholm marken och
byggnaden för att där börja en kullagertillverkning.
Men det blev lite strul - bråk med SKF- så man hann
knappt börja förän det var slut. 1919 hyr Nordiska
Nav AB i Motala fabriken av Kullagerbolaget, och
börjar en tillverkning av frihjulsnav till cyklar.
Men efter knappt 3 år måste även den fabriken slå
igen. - Det var inte lätt att driva rörelse i
efterkrigstiden. 1924 köper Aktiebolaget Arctic
alltsammans och börjar 1925 kylskåpstillverkningen
här. AB Electrolux var redan då ägare till AB Arctic
som dock länge fick behålla sitt namn.
I slutet av 10-talet byggs en fabrik på, Holms
Mellangård. Det är återigen ingenjör Sunding och
hans kompanjoner som bygger. Nu ett tråddrageri för
tillverkning av taggtråd, spik o.d. Bolagel, heter
AB Motala Järnmanufaktur och var i. början av
20-talet under några år Holms största industri. Men
även har kärvar det till sig och fabrikationen
upphör. Efter att lokalerna stått öde en lång tid,
hyrs de pä 30-talet av AB Arctic som sedan även
köper in dem. Hyresvärd och säljare var
Fastighetsaktiebolaget Mellangården. Med stor
säkerhet är det samma gubbar bakom älven här.
I början av 20-talet etablerar sig fabrikör Verner i
Holm, han byggde sitt gjuteri på området emellan
Navbolaget och ”Hönsavillan" .
Gjuteriföretaget hette Voco (Verner o c:o).Här
tillverkades järnspisar med en inbyggd rörslinga, så
att man därmed kunde få varmvatten och centralvärme.
För större behov gjordes även en kökspanna, som
kunde kombineras med spiseln. 1930 ombildades
företaget till aktiebolag och kallades Holms Bruks
Gjuteri. AB. Huvudprodukten var nu kokspannor. 1943
såldes fabriksbyggnaderna till Electrolux och man
flyttade till nyuppförda i Albertstrand och änderade
samtidigt namnet till Prestoverken. En nykonstruerad
panna hade namnet Presto.
På en tomt vid Vickerkulla fanns ett litet gjuteri
där man tillverkade dragskivor. Andersson,
gjuteriets ägare, hade säkert även han någon
anknytning till tråddrageriet. Under senare delen av
40-talet hade ing. Ivar Verner sitt företag Termex i
detta gjuteri. När han sedan flyttade till Norrsten
blev det på 50-talet cykelverkstad i Lokalerna.
Cykelverkstaden hade förut varit i en flygelbyggnad
till Holms industri och var från början en
Monarkaffär.
Till Gråbovärgen (Högalidsgatan), på höger sida från
Tråddrageriet räknat, flyttades vid Strömmens
reglering Bergqvists benmjölsfabrik och det snickeri
som drevs jämsides med den. På samma, sida om vägen
hade Eriksson och Spångberg en liten smedja där man
smidde rälsspik.
En postfilial öppnades i Holmsbruks järnvägsstation
i början av 40-talet. Den flyttades sedan ut i en
särskild byggnad, men när Charlottenborgs centrum
var klart flyttades den dit.
Axel Seger