En kortfattad beskrivning av de tidigare verksamheterna på övre Holms industriområde.

Åren 1914-15 byggdes "lilla Banan" genom Holm. Ett av mina tidigaste minnen är, då man som liten knatte stod och beundrade den på räls gående ångdrivna grävmaskinen, som svängde fram och tillbaka med sin skopa och fyllde de små tippvagnarna. Trafiken började 1915 först med ånglok, s.k. "Kaffebrännare”, men ganska snart blev banan elektrifierad och trafiken tystare. För att kunna skiljas från de många andra samhällen som också heter Holm, fick stationen här heta Holmsbruk. Om det var järnvägsstationen som bidrog till att det byggdes industrier i dess närhet eller om det var tillgången på tomtmark kan man inte veta. Sannolikt medverkade båda sakerna.   En tidig fabrik här var Motala Kilhaksfabrik, som fabrikör Mats Berglund byggde 1914 eller 15 på Holms Mellangärd strax ovanom banan. De hästskobroddar som tillverkades kallades H-hakar. I många vedbodar nere i Holm stod gubbar och filade sådana på sin fritid. Det sades att broddarna exporterades till Tyskland för att bli fyllning i granatkartescher, men det var nog bara fantasier. Fabriksbyggnaden såldes i slutet av 20-talet till Holms industri AB, och Berglund flyttade sin rörelse till andra lokaler vid Verkstadsvägen. Holms industri. AB bildades 1927. Chef blev Edvin Sandström, som varit arbetsledare på tråddrageriet. Sandström blev så småningom disp. och huvudägare till företaget, som utvecklades och byggdes till i flera omgångar. Företagets första produkt var hästskor som sedan avlöstes av flera sorters annat hejarsmide, men andra tillverkningar av olika slag kom till och blev dominerande. En fabrik var byggd på en hörntomt vid den gata som från landsvägen ledde ned till "Hönsavillan” (gatan fick sedan, först namnet Vocogränd och därefter även heta Skåpgränd ) Jag tror fabriken kallades "Unistra”, men är ej säker på namnet och vet inte vad som tillverkades. . På samma ställe hade Axel Fernstent en tillverkning av hopfällbara trädgårdsmöbler med stomme av plattjärn (ofta förekommande vid uteserveringar o.d.). Fernstedt byggde sedan, omkring 1917, en ny verkstad bakom gamla epidemisjukhuset och mitt emot Villa Borg. Den verkstaden fick under sme´n Henry Jonssons tid öknamnet "Skankiaverken". Byggnaderna övertogs i slutet av 40-talet av Harry Hansson (en son till Fernstedt) och kallades då Hanssons Verkstäder. Huvudsakliga sysselsättningen var nu renovering av vapen. Verkstadsbyggnaderna på ovan nämnda hörntomt övertogs under senare delen av 20-talet av disp. Helmer Lindkvist, som flyttade dit Borensbergs Mekaniska Verkstad, vilken han behållit under hela sin tid som chef för AB Motala järnmanufaktur. En gynnsam utveckling av stålrörsmöbel- och plåtskåpstillverkningen gjorde att lokalerna blev för små, en ny verkstad byggdes i Albertstrand och namnet ändrades till Verkstads AB Lindqvist. I de lämnade lokalerna drev i början av 40-talet ett konsortium tillverkning av laddramar. Sista brukare av Lokalerna var Montage Svets AB. I mitten av 10-talet köper Kraftbolagets chef ing. J.A. Sundling ett markområde norr om Holmsbruks järnvägsstation, säljare var Hjalmar Karlsson, ägare till. Holms Östergård varifrån avstyckningen gjordes. Ett bolag som fått namnet Aktiebolaget Holmsbruk har sedan köpt in området och byggde här en fabrik. Det var tänkt att där skulle bli en ammunitionsfabrik, men den kom nog aldrig igång, ty redan samma år - 1917 - som fabriken var färdig, köper Baltiska Kullager AB i Stockholm marken och byggnaden för att där börja en kullagertillverkning. Men det blev lite strul - bråk med SKF- så man hann knappt börja förän det var slut. 1919 hyr Nordiska Nav AB i Motala fabriken av Kullagerbolaget, och börjar en tillverkning av frihjulsnav till cyklar. Men efter knappt 3 år måste även den fabriken slå igen. - Det var inte lätt att driva rörelse i efterkrigstiden. 1924 köper Aktiebolaget Arctic alltsammans och börjar 1925 kylskåpstillverkningen här. AB Electrolux var redan då ägare till AB Arctic som dock länge fick behålla sitt namn. I slutet av 10-talet byggs en fabrik på, Holms Mellangård. Det är återigen ingenjör Sunding och hans kompanjoner som bygger. Nu ett tråddrageri för tillverkning av taggtråd, spik o.d. Bolagel, heter AB Motala Järnmanufaktur och var i. början av 20-talet under några år Holms största industri. Men även har kärvar det till sig och fabrikationen upphör. Efter att lokalerna stått öde en lång tid, hyrs de pä 30-talet av AB Arctic som sedan även köper in dem. Hyresvärd och säljare var Fastighetsaktiebolaget Mellangården. Med stor säkerhet är det samma gubbar bakom älven här. I början av 20-talet etablerar sig fabrikör Verner i Holm, han byggde sitt gjuteri på området emellan Navbolaget och ”Hönsavillan" . Gjuteriföretaget hette Voco (Verner o c:o).Här tillverkades järnspisar med en inbyggd rörslinga, så att man därmed kunde få varmvatten och centralvärme. För större behov gjordes även en kökspanna, som kunde kombineras med spiseln. 1930 ombildades företaget till aktiebolag och kallades Holms Bruks Gjuteri. AB. Huvudprodukten var nu kokspannor. 1943 såldes fabriksbyggnaderna till Electrolux och man flyttade till nyuppförda i Albertstrand och änderade samtidigt namnet till Prestoverken. En nykonstruerad panna hade namnet Presto. På en tomt vid Vickerkulla fanns ett litet gjuteri där man tillverkade dragskivor. Andersson, gjuteriets ägare, hade säkert även han någon anknytning till tråddrageriet. Under senare delen av 40-talet hade ing. Ivar Verner sitt företag Termex i detta gjuteri. När han sedan flyttade till Norrsten blev det på 50-talet cykelverkstad i Lokalerna. Cykelverkstaden hade förut varit i en flygelbyggnad till Holms industri och var från början en Monarkaffär. Till Gråbovärgen (Högalidsgatan), på höger sida från Tråddrageriet räknat, flyttades vid Strömmens reglering Bergqvists benmjölsfabrik och det snickeri som drevs jämsides med den. På samma, sida om vägen hade Eriksson och Spångberg en liten smedja där man smidde rälsspik. En postfilial öppnades i Holmsbruks järnvägsstation i början av 40-talet. Den flyttades sedan ut i en särskild byggnad, men när Charlottenborgs centrum var klart flyttades den dit. Axel Seger