En husbilsresa

Efter att ha campat med tält eller husvagn under ett antal veckor varje sommar sedan 60-talet, ibland inkluderande 4 barn och vissa år med Medelhavet som mål, skaffade vi för några år sedan en husbil. Eftersom vi alltid haft runda hjul på våra campingfordon tyckte vi att det kunde vara intressant att pröva om detta alternativ var lämpligt för två pensionärer. 

Endast  första anhalten var beslutad i förväg då vi startade resan. Vi skulle hälsa på några bekanta i Bryssel och se den stad som vi som EU-medlemmar sänder så mycket pengar till.
Vi ställde husbilen på campingplats  i Grimbergen norr om Bryssel. Värdfolket hämtade oss med bil och visade oss under några dagar bl.a Europaparlamentet,  Manneken Pis, Grand-Place och Waterloo.

 

 

Vi blev kvar i Belgien en dag längre än tänkt då värdfolket tipsade oss om två platser vi borde se nämligen Brygge



och Dinant


Med hjälp av en ställplats i Gent besåg vi dessa vackra och intressanta platser och beslöt sedan att även besöka den andra Europaparlamentsplatsen i Strassbourg.



Efter övernattning på ställplats i Metz vid Moselstranden kom vi till Strassbourg en förmiddag och kunde med hjälp av en kanalfärd se de centrala delarna av staden med  mycket gamla korsvirkeshus och Europaparlamentsbyggnaden 

Vi hade nu kommit överens om att fortsätta till Medelhavet och återse några av de platser vi tidigare besökt med husvagn för 20 år sedan och med någon av de många bussresorna vi gjort därefter.

Färden från Strassborg till Cavalaire-sur-Mer gick via två ställplatser som skulle varit  omöjliga att hitta utan GPS-koordinaterna i den medhavda ställplatskatalogen. En låg mellan Dole och Lyon och en i orten Cuges-les-Pins öster om Aubagne.


I Cavalaire-sur-Mer tog vi in på en campingplats (Bonporteau) och stannade i tre dagar. Vi kunde nu konstatera att vattentemperaturen i Medelhavet en bit in i juni kunde vara så låg som 16 °C om vinden varit nordlig några dagar.


Vi fortsatte sedan österut för att återse den lilla pittoreska orten Ramatuelle och kom dit lagom till lördagstorg- handeln och fick skjuts upp från parkeringsplatsen av ett litet lilleputt-tåg.  Från Ramatuelle kunde vi se Plage de Pampelonne och campingplatsen Les Tournels där vi varit flera gånger med husvagn, men nu hade vi spejat in en ställplats (Bonne Terrasse) i anslutning till stranden. Där fanns plats och vi stannade och badade ett dygn.




 

Jag gjorde också en ny bekantskap med en slags manet med segel. En liten blåaktig, fransig 5 cm bred oval skapelse med ett genomskinligt segel. En hel armada kom emot mig vid ett kvällsdopp.


 

 

Vidare österut och ett besök i Saint Tropez. Det finns en stor parkeringsplats vid hamnen, men där kan inte husbilar köra in. En röd-vit ribba släpper bara personbilar under sig. Eftersom vi var där under försäsong hittade vi en parkeringsplats längs en gata och efter en liten promenad kunde vi sitta ned på trottoarserveringen och dricka en Coca Cola för 50 kronor och insupa atmosfären i den mondäna hamnen

 

 

Efter en övernattning på en campingplats utanför Antibes och en kvällspromenad i staden fortsatte resan mot San Remo. Vi hade rekat en ställplats väster om stadskärnan och efter en vådlig färd med hårnålskurvor från motorvägen hittade vi den också i verkligheten. Den var gigantisk och också långtradare stod där. Vi kunde dock bada från den klippiga stranden och på kvällen tog vi en rejäl promenad in till staden och återsåg bland annat gamla sta´n med sina närmast osannolika gränder.

 

 

Resan fortsätter mot Alassio där vi hittar en extremt kuperad campingplats öster om staden med mestadels campare med exceptionellt ovala hjul. Ja, skall sanningen fram så hade campingvagnarna kanske inga hjul alls. Reglerna för camping i Italien måste vara väsensskilda från de i Sverige.  Vi stannade där i tre dygn och åkte buss in till staden för att promenera på den kommersstinna strandpromenaden

 

 

Nu började vi längta hem och bestämde oss för att lämna Medelhavet och börja styra norrut. Jag hade hört namnet Verona i musiksammanhang och vi bestämde oss för att utforska staden. Efter att ha passerat Lago de Gardas sydspets började vi leta efter en ställplats utan angivna koordinater. Vi hittade den ej men efter en lyckosam parkering nådde vi ett turistkontor och fick tips om en större betalparkering där även husbilar kunde stå. Från denna plats tog vi en kvällspromenad in till stadskärnan.

 


 

 

Vi hade gått ett halvt varv runt den antika amfiteatern då vi såg ett biljettkontor. Vi gick in för att se vilken föreställning som gick den kvällen utan avsikt att köpa biljetter, men kom ut med två biljetter till stenbänkar högt uppe på ”läktaren”. Eftersom vi inte planerat operabesöket var vi varken varmt klädda eller hade något att sitta på, vilket vi djupt ångrade i slutet av den 4 timmar långa föreställningen av Verdis Aida. Halv två på natten vandrade vi till husbilen och undrade om vi skulle klara oss från upplevelsen med hälsan i behåll.

 


Vid genomläsning av turistbrochyrer nästa morgon visade det sig att vi inte sett allt av intresse i Verona, så det var bara att ta en ny runda för att bland annat se Julias balkong och en 2000-årig bro.

 

 

Vi pustade därefter ut tre dygn på en campingplats på den östra stranden av Lago de Garda och fortsatte därefter till en ställplats i Trento där vi lyssnade på en utomhuskonsert.

 

 


Nästa dag fortatte vi till en campingplats utanför Erpfendorf i Österrike där vi skulle träffa min svåger och svägerska som skulle bo två nätter på ett hotell. Det var tänkt att vi skulle hälsa på dem på hotellet, men fick reda på att hotellägaren inte ville att vi skulle ta husbilen dit för att äta middag för då kunde polisen ta oss!!! Min svåger hämtade oss i bil! Uppenbarligen är husbilar inte väl sedda i Österrike. Kollar man deras lagar så framgår det att det är förbjudet att övernatta i husbil utanför campingplatser. Men att använda husbilen som transportmedel borde väl vara tillåtet?

 

 

Vädret var uselt i Erpfendorf och molnen rullade på bergssidorna så vi såg inte en skymt av bergstoppen Wilder Kaiser. Vi bestämde att det fick vara nog nu och efter två dygn trampade vi åter fosterlandets jord.

 

 

 

 

 


Efter 25 dagar och 520 mil kunde vi se tillbaka på en resa som lämnat många fina minnen. Då man inte kan parkera en husbil lika enkelt som en personbil måste man acceptera att man får promenera en hel del och inte vara rädd för att använda lokaltrafiken. De som funderar på att köpa en husbil längre än 6 m bör nog fundera på att köpa husvagn istället. 
Använder man ställplatser kan man minska övernattningskostnaderna ordentligt.
 Att åka på motorvägarna i Frankrike och Italien med husbil kostar 50% mer än med en personbil och lika mycket som bil+husvagn. Åker man genom Österike får man betala en summa som beror av hur länge man tänker stanna. På motorvägarna kör långtradarna i 90 km/h  och  personbilarna i minst 120 km/h  Då vår husbil går bäst i 105-110 km/h blir det många omkörningar.

Robert Ekinge