Traditionell undervisning gynnar alla

I Corren den 8 mars påstår Lars Johansson, Equalprojektet, att flickor missgynnas när läraren bedriver "föreläsningspedagogik". Detta påstående byggs på "nationella undersökningar" som skulle visa att mer projektarbete i skolan behövs för flickornas skull.
Under såväl 1970- som 1990-talet har skolan kraftigt svängt i den riktning som önskas av Johansson, och projektarbete och ”forskning” har under dessa föga ärofyllda epoker dominerat skolan med förödande konsekvenser för elevernas basfärdigheter och allmänbildning. Tidigare har denna pedagogik ursäktats med att den skulle vara mer demokratisk, ge frihet åt eleverna samt att kunskap ändå är föränderlig. Skolan har handlat mer om förvaring än kunskapsförmedling, och vi kan därför nu betrakta hur det individuella programmet pinsamt nog har blivit gymnasiets största och att detta inte bara kan skyllas på resursbrist. Färre elever än väntat har klarat kunskapsmålen, och boven i dramat är huvudsakligen den pedagogik vars lov nu sjungs av Johansson i jämställdhetens namn. 

Pendeln svänger nu kraftigt tillbaka mot en mer traditionell undervisning där läraren är lärare, och där förmedlingspedagogiken är högsta mode. Så gott som alla som provat detta "reaktionära" arbetssätt vittnar om den nyfunna arbetsglädjen och de stora framstegen och finner att Sokrates lade en så stabil grund för det lärande samtalet att man helt kan bortse från drömmare som Rosseau, Key och Köhler. Att efter 1990-talets fiaskon påstå att det behövs mer av det som är orsaken till bristerna är uttryck för den pedagogisk klåfingrighet som alltför ofta kännetecknar olika "experter" som aldrig själva riskerar att hamna i den miljö de vill reformera. 

Mina erfarenheter, som delas av de flesta i skolan, är att "föreläsningspedagogiken" gynnar båda könen. Att flickor bättre än pojkar har kunnat hantera och få ut små kunskapskorn ur den lösdrift som "forskningen" har inneburit, är definitivt ingen ursäkt att åter kasta sig in i detta kontraproduktiva arbetssätt.

Johan Birath
Lärare, Boxholm
Ordet fritt Corren 2005-03-12

Traditionell undervisning gynnar alla

I Corren den 8 mars påstår Lars Johansson, Equalprojektet, att flickor missgynnas när läraren  bedriver "föreläsningspedagogik". Detta påstående byggs på "nationella undersökningar" som skulle visa att mer projektarbete i skolan behövs för flickornas skull.

Under såväl 1970- som 1990-talet har skolan kraftigt svängt i den riktning som önskas av Johansson, och projektarbete och ”forskning” har under dessa föga ärofyllda epoker domi­nerat skolan med förödande konsekvenser för elevernas basfärdigheter och allmän­bildning. Tidigare har den­na pedagogik ursäktats med att den skulle vara mer demokratisk, ge frihet åt eleverna samt att kunskap ändå är föränderlig. Skolan har handlat mer om förvaring än kunskapsförmedling, och vi kan därför nu betrakta hur det individuella programmet pinsamt nog har blivit gymnasiets största och att detta inte bara kan skyllas på resursbrist. Färre elever än väntat har klarat kunskapsmålen, och boven i dramat är huvudsakligen den pedagogik vars lov nu sjungs av Johansson i jämställdhetens namn. 

Pendeln svänger nu kraftigt tillbaka mot en mer traditionell undervisning där läraren är lärare, och där förmedlingspedagogiken är högsta mode. Så gott som alla som provat detta "reaktionära" arbetssätt vittnar om den nyfunna arbetsglädjen och de stora framstegen och finner att Sokrates lade en så stabil grund för det lä­rande samtalet att man helt kan bortse från drömmare som Rosseau, Key och Köhler. Att efter 1990-talets fiaskon påstå att det behövs mer av det som är orsaken till bristerna är uttryck för den pedagogisk klåfingrig­het som alltför ofta känne­tecknar olika "experter" som aldrig själva riskerar att hamna i den miljö de vill reformera.  

Mina erfarenheter, som delas av de flesta i skolan, är att "föreläsningspedagogiken" gynnar båda könen. Att flickor bättre än pojkar har kunnat hantera och få ut små kunskapskorn ur den lösdrift som "forskningen" har inneburit, är definitivt ingen ursäkt att åter kasta sig in i detta kontraproduktiva arbetssätt.

Johan Birath
Lärare, Boxholm
Ordet fritt Corren 2005-03-12