Elevinflytande in absurdum

Som blivande lärare, idag studerande på lärarhögskolan här i Linköping, är det svårt att undgå den debatt som just nu pågår i media. Utbrända lärare, stressade elever, mobbning och polisanmälningar möter man nästan var dag man slår upp tidningar, och det väcker naturligtvis funderingar över vad det egentligen är som har gått fel.

Efter två terminer på lärarutbildningen har jag börjat fundera kring, vad det egentligen är vi lär oss. Vi skall ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel.

Vi skall anpassa undervisningen till varje elevs förutsättning och behov och vi skall ta hänsyn till varje elevs olika förutsättningar. Starka ord och vackra tankar som alla - lärare som politiker - i dag tror på och arbetar efter. Detta ska även rädda skolan ur dess kris. Mer flexibla lärare, roligare lektioner, fråga vad eleven vill ha, utgå ifrån vad eleverna kan och därmed skapa en trivsam skola.

Detta är vad våra lärare och vår läroplan säger, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över vad som kommer att hända lite längre fram. Kommer verkligen den enskilda läraren med 30 elever i sin klass att orka tillmötesgå alla deras olika behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande? Vad händer annars? Vem orkar? Vem vill?

Och vad händer med våra elever om vi alltid ger efter för vad de vill ha, vad de tycker är roligt, vad de är bra på och förändrar allt efter deras önskemål? Kan det möjligtvis tänkas att det kan bli problem för vår kommande generation att känna empati, tänka på andra, arbeta i grupp och kunna förstå att allt inte ändras efter just deras behov utanför skolan?

Skolan är ju en plats där kunskap ska förmedlas. Visst ska värme, respekt och förståelse finnas, och visst måste vi variera och göra våra lektioner intressanta och roliga, men vi kan inte forma vår skola efter vad eleverna vill ha. Det är ju vi som ska lära eleverna, inte tvärtom! Barn, elever och ungdomar behöver regler och gränser och någon som talar om vad som är rätt och fel.

Detta är för mig lite av vad social kompetens betyder, och kanske något som vi snart måste lägga in som ett eget ämne i skolan om inte föräldrar i dag börja ta sitt ansvar och sätta gränser.

Att vara lärare i dag är inte lätt och det lär inte vara enklare när jag själv går ut om några år, men att fortsätta låta eleverna ta över alltmer i skolan, det är för mig att låta samhället gräva sin egen grav.

En funderande student