Tyvärr fick lärarna rätt (Dagens industri
25/4) Göran
Persson blev rikskänd på riktigt när han som
skolminister trumfade igenom kommunaliseringen av skolan. Nu har Riksrevisionsverket, RRV, granskat skolans utveckling under dess nya
huvudman. Hur ser verkligheten ut? Stämmer den med intentionerna? Dessvärre visar rapporten att de lärare som demonstrerade sin djupa
misstro mot kommunpolitiker som utbildningshuvud hade fog för sin oro.
Det som skulle ha blivit en avreglering och öppning för nya idéer
har blivit ökad byråkratisering, politisk detaljstyrning och krympande
ekonomiska resurser.
RRV-RAPPORTEN kommer rätt i tiden. I dag lördag samlas
socialdemokratiska skolpolitiker till konferenser runt om i landet för
att diskutera den framtida skolan.
Carl Bildt har hållit linjetal om skolan. Han kräver en
kvalitetsrevision också inom den kommunala skolan, inte bara inom
friskolorna.
Skolminister Ylva Johansson talar om att "straffa" skolor som inte håller
måttet och diskuterar att införa ytterligare ett statligt
kontrollorgan en nationell inspektionsnämnd som ska knytas till
skolverket. Kravet på kvalitet är ett steg i rätt riktning
men samtidigt ett erkännande av att politiken har misslyckats.
Dålig kvalitet ska naturligtvis lika lite accepteras inom skolan som
inom annan offentlig verksamhet. Barn och föräldrar har rätt
att kräva en skola som utvecklar elverna och tar till vara deras kreativitet
och begåvning. Finansiärerna, det vill säga skattebetalarna,
vill ha en skola som använder resurserna till att fullfölja sin
uppgift.
Riksrevisionsverkets rapport är högintressant för alla skolans
intressenter.
LÄRARNAS ORO inför kommunaliseringen handlade bland annat om att
skolan i kommunal regi skulle bli ett av många områden för
klåfingriga kommunpolitiker. Precis så har det blivit. RRVs rapport
pekar ut kommunalpolitikerna som en del av skolans problem.
Kommunaliseringen har lagt en död hand över skolledares och
lärares yrkesmässigt kreativitet roll. Politiker talar mycket om
skolans utveckling och det talet tas som intäkt för att det också
händer mycket, skriver RRV som fortsätter:
"Våra iakttagelser tyder på att denna bild är betydligt
överdriven."
Kommunpolitikerna har, delvis påhejade av rikspolitiker, fattat
långtgående pedagogiska beslut. De har utvecklat
patentlösningar för skolan utan hänsyn till aktuella skolproblem.
Det är från politikerna som idéerna med lärarlag och
integrering mellan förskola och grundskola har kommit. Ofta har
förslagen bottnat mer i besparings- än skolutvecklingsambition.
De nödvändiga följdinvesteringarna till exempel i bibliotek
och referenslitteratur, som behövs för att eleverna ska kunna
lära genom eget kunskapssökande, görs inte.
RISKEN ATT SKOLANS RESURSER skulle vägas mot behoven inom kommunala
bostadsbolag, industrisubventioner och andra hisnande kommunala affärer
förskräckte lärarna inför kommunaliseringen
RRV visar att deras farhågor var väl grundade.
Kommunpolitiker har inte bara eller ens främst utbildningspolitiska
ambitioner. Deras uppgift är att få kommunen att fungera Under
1990-talet har det varit liktydigt med att spara.
I rapporten framträder bilden av kommunpolitiker som, i stället
för att skapa ett ramverk inom vilket skolan ska utvecklas, har gått
in på vilka pedagogiska metoder som ska användas.
Skolverket har enligt RRV inte heller blivit någon hjälp för
skolan att hävda utbildningens professionella sida.
MÅNGA MINNS de protesterande lärarnas talkörer som skallade
utanför departementet och riksdagshuset. Press. radio och TV rapporterade
om lärarupproret.
Misstron mot kommunalmän delades inte av statsrådet Persson, tidigare
kommunalråd i Katrineholm. Bland tillskyndarna av kommunaliseringen
fanns dåvarande v-riksdagsledamoten, nuvarande skolministern, Ylva
Johansson.
Det verkar dessvärre som om det var lärarna som gjorde den korrekta
riskbedömningen för skolan av bytet av huvudman
(Ledare)
|